Hennes namn är Söndag
Min fina, busiga, lilla guldhamster fick jag för drygt ett år sedan, halvt, i födelsedagspresent av Emma och hennes man. Och med halvt menar jag att jag fick allt utom själva hamstern. Henne fick jag välja ut helt själv.
Efter lite efterforskningar föll valet på en guldhamster. Och en helt ny värld öppnade sig. Eftersom jag är som jag är, så dök jag ner i färg-/hårlag- och teckningsdjungeln.
Och efter flera veckor av research hittade jag en kull som jag ville ha en unge ur.
Men väntan blev lååång...
Dryga två månader efter min födelsedag kom hon!
Waterhouse Sunday
En off-white, långhårig, hona
Lyckan var total!
Till en guldhamster kändes buren jag fick i present, lite liten, så jag, inbiten second-handshoppare som jag är, fyndade både bur, i form av ett vitrinskåp, och en bokhylla för nästan ingenting. Efter ett par vändor med en kompis hjälp fick jag hem en bur på 160x40x35 cm, och en hylla för den att stå på.
Och som om inte det vore nog, så ordnade Emma en "hamster-shower"! Jag fick mer saker till Söndag och buren. Så det blev till att bygga ett tak till buren, och inreda den med alla saker jag fått i present. Jag möblerade, och möblerade om, tills jag tillslut blev nöjd och bara väntade på nya lilla familjemedlemmen.
När jag äntligen kunde hämta hem henne, började jag genast fundera på smeknamn. Och i och med att hennes uppfödarnamn var Sunday, så föll till slut valet på att helt enkelt ge henne namnet Söndag.
Hon är en busig, sjusovande liten varelse. En kavat brud som redan från början var totalt orädd, kaxig och minsann skulle sätta katten på plats.
Trots sin stora bur, är världen inte stor nog, och hon har lyckats rymma ur buren tre (!) gånger.
Första gången fick jag en sådan chock!
Hon var inte i sin bur på kvällen, när jag kom hem. Jag sökte igenom hela buren, och började bli riktigt nervös.. Tillslut började jag kolla efter blodspår i lägenheten, och jag kollade till och med ner i kattens gap, men ingenting.
Panik!
Jag var tvungen att gå och lägga mig utan min hamster..
Men morgonen efter hörde jag prassel i hyllan under buren, och där var hon! Hon satt nöjd och belåten, i kassen med strö, och med kinderna fulla av käk, och tittade yrvaket upp på mig.
Jag fångade upp henne och stoppade tillbaka henne i buren igen. Och jag trodde att jag lyckats hitta stället hon rymt igenom.
Hon lyckades rymma två gånger till, och nu den sista gången, hittills, var det katten som började markera. Hon började sniffa runt vid soffan, och jag fick en obehaglig känsla. Jag tog ficklampan och lös in under soffan, och där satt hon. Men, min soffa är så låg att jag inte kommer in under den, så det blev en liten jakt innan jag fick tag i henne.
Nu är buren så säker att det till och med tar en liten stund att ta sig in i den.
Nu låter det som att det är fart och fläkt hela tiden med Söndag, men det är inte riktigt sant.
Hon vaknat aldrig innan 21:30, trots att jag försökt vänja henne vid att vakna tidigare. Det gör att vi ibland inte riktigt hinner umgås, men jag brukar ha henne upp på helgerna, när jag inte måste upp för att jobba. Då får hon springa runt i soffan, krypa in under tröjan och retas med katten.
Nu i mars fyller hon 1 år, och jag hoppas få ha kvar henne i minst ett år till!
Fina, söta, busiga lilla Söndag!
En presentation av marsvinen kommer härnäst
/Olivia
